Joss

Nätterna är hemska nuförtiden, nu igen. Tankar, funderingar, minnen och känslor orsakar ett kaos inom mig som tar evigheter att reda ut och det är det jag tvingas försöka göra varje natt men mina försök leder aldrig till någon förbättring och jag börjar bli trött på att aldrig få sova. jag har ingen energi. jag börjar tappa det lilla hoppet om att det finns ett ljus i slutet av tunneln och samtidigt verkar vägen dit bara bli längre i takt med att det mesta i mitt liv rasar sönder och samman. jag är rädd.


scars are souvenirs you never lose
the past is never far

Jag stod som ett levande frågetecken, mitt i händelsernas centrum utan att alls förstå vad som hände. Människorna runtomkring stannade upp och kollade på mig med en undran om vad som pågick, men jag hade inga svar att ge varken till dem eller mig själv. hans händer mot mina axlar fick mig att stappla flera steg bakåt och det kändes som ett hårt slag till ansiktet. jag tog emot hans ord och de la sig som en växande klump i magen, en klump som jag nu funderar på hur jag ska bli av med.

jag saknar svar idag också men jag har ingen energi till att fundera ut några.. det enda som lockar just nu är att begrava mig under täcket och hoppas på att allt är bra när jag vaknar. det är för mycket som pågår just nu och jag börjar närma mig den punkt där det tar stopp, där jag inte längre orkar mer.

jag tror inte att jag någonsin blivit så förnedrad förut. det gjorde ont och gör fortfarande.

kvällen igår som började så bra resulterade minst sagt i katastrof. det blev bråk, gråt, desperata försök att komma hem efter att ha blivit övergivna, ännu mer gråt, taxitur på 500 kr och självklart ännu mer gråt tills jag äntligen lyckades somna gott med 2 underbara flickor. tack vare dem överlevde jag natten iallafall.

men however, kvällen handlade om nina och jag hoppas du fick en bra födelsedag älskliiiing! <3

(bilder kommer snart, om kameran överlevde smällen igår dvs.)

Don't focus on my weakness because no matter how hard I try, I can't be perfect.


Idag blev inte alls som jag hade tänkt mig eller hoppats på. Men som tur är har jag en underbar pojkvän som kom och räddade mig, torkade mina tårar, pussade mig på pannan och gav mig en Ben&Jerry's. I'm lucky, iallafall i vissa avseenden.


Nu funderar jag på hur jag ska lyckas somna och orka komma upp imorgonbitti.. uhu. Dagen kommer vara fullspäckad och med tanke på att vi ska fira världens bästa nina råder det inga tvivel om att det kommer bli en riktigt lyckad dag/kväll/natt. greaaaat!

GRATTIS NINA PÅ 19ÅRS DAGEEN!!! du är världens bästa och vi kommer göra din födelsedag minst lika bra, ihihi. jag älskar dig <3<3<3
 
och GRATTIS EMMA PÅ 19ÅRS DAGEN! <3

Hur enkelt som helst, bli medlem idag!

Igår blev det blev en mysig hemmakväll med mina man, Ben&Jerrys och film. tummen upp för det! Vi såg The road och jag rekomenderar er att se den.. även om slutet får en att vilja kasta något hårt i väggen.



Ben&Jerry's baked alaska får betyget 4 av 5 möjliga.
♥♥♥♥

För er som inte vet så är nix snö på latin och jag har aldrig sett såhär mycket nix på en och samma gång! Bilarna är bregavda under alla snö och det finns meterhöga snöhögar överallt. Jag gissar på att det blir en mysig översvämmning när den börjar smälta..

Som tur är uppskattar iallafall Daizy all snö!

Igår blev det tacos och mys framför melodifestivalen med mina bästa men tillslut tröttnade vi på alla dåliga bidrag och satte istället på bad boys 2. haha, love it!

 

jag ska väl inte vara sämre än alla andra så; glad alla hjärtans dag. även om jag egentligen tycker att det gått till överdrift och numera bara verkar vara ett sätt att tjäna pengar på oss konsumenter som vill skämma bort våra älskade med presenter. jag firar inte alla hjärtans dag men det är tur att den finns så jag får en mysig kväll med min man, god mat och film. mums!

just nu känns det inte alltför bra dock med tanke på att jag ligger med en fryst falukorv på hvudet och mår skit.. jag tipsar er om att inte banka huvudet i en betong vägg. det är allt annat än skönt och jag tror det gav mig en lätt hjärnskakning. jävla väggjävel.


jag hade inte tänkt stanna även om jag längtat efter det länge nu. jag kände mig inte tillräckligt stark för att orka ta tag i någonting och jag trodde jag tappat all lust till att försöka och när dörren stängdes bakom mig började tårarna forsa nerför mina kinder. det kändes som att mitt hjärta brast ännu en gång till och efter någon minut insåg jag att det inte var såhär jag ville ha det och jag tog det första steget. aldrig förr har det känts så bra att få gråta ut i någons famn.

jag älskar er

mullegodis är min nya kärlek! tydligen käkade alla det när de var små, alla utom jag.. stackars mig. får tacka vibeke som hjälpte mig att upptäcka detta simpla och underbart goda mullegodiset.

tyvärr börjar det ta slut nu och jag har absolut ingenting att göra. min man ska vara borta hela dagen så det är bara daizy och jag.. det kommer bli en läskig kväll. åh vad jag saknar en vanlig hemma kväll framför tv:n med familjen och god mat. jag saknar min säng och mitt täcka också. uhu :(

och jag vet inte hur jag ska hinna med allt. Timmarna går sakta men dagarna och veckorna bara försvinner och det är redan dags att anmäla sig till högskoleprovet, fixa studentklänning, balklänning och planera studenten. tragiskt nog räcker inte mina pengar till hälften av det och det suger att knappt ha råd med sin egen bal och student. och högskoleprovet måste ju göras. så jag hoppas på att vinna på triss inom de närmsta veckorna så kanske jag kan slippa ekonomi bekymmer under våren.

jag har fullt upp med att bekymra mig om allt annat. livet och framtiden. vad gör man efter studenten liksom?
uhu

Det har varit en bra helg med bio & middag, hemmamys, melodifestivalen och marängswiss. och den har spenderats med pojken jag älskar mest av allt på jorden. ändå har det varit svårt att le.. dagarna har präglats av alltför mycket saknad, efter gamla tider och människor.
det var så tydligt idag. jag önskar att jag hade sagt något men istället lät jag orden liggar kvar inuti som så många gånger förr och de skaver fortfarande i mig..
pappa, jag vill att du ska rädda mig. pappa, jag känner mig trygg i din famn. pappa, jag vill att du ska hålla om mig och viska att allt ska bli bra. pappa, jag behöver dig. pappa, jag älskar dig.



vi ser på världen med våra egna ögon och allt som händer ser vi ur våra egna synvinklar.

egentligen vill jag bara skrika, åt nära och kära, åt alla de som dömmer mig. jag valde inte det här livet, faktum är att jag inte valde att leva överhuvudtaget men ändå försöker jag så gott jag kan. med allt. det är inte enkelt, det har det aldrig varit och ibland önskar jag att de kunde förstå det. förstå mig. se att jag försöker. ibland önskar jag att de upplevt de saker jag tvingats genomgå, levt med sjukdomen som jagat mig i flera år eller känt det jag känner varje dag, varje natt. jag önskar att jag kunde räkna med dem, kunde räkna med att de alltid finns där utan att jag behöver be om det. jag önskar att de flesta inte alltid lämnade.

jag hatar den hemska känslan som infinner sig efter att man försökt öppnat upp sig, blottat sina inre känslor utan att ens få ett svar tillbaka. jag hatar den smärtsamma väntan på ett svar, en förklaring.. någon form av respons. det är så ensamt då.

imorse gick jag upp tidigare än på länge och trots att vi var ute i god tid höll jag på att bli försenad till arbetsintervjun.. först körde vi fast med bilen och var tvungen att låna en annan och sen var det nästintill snöstorm ute och då är sveriges befolkning världens sämsta bilförare. vi låg i 60 km/h på motorvägen och var framme en minut i. snacka om tajming.

vi stannade i kumla och hämtade min vovve innan vi åkte hem igen och då spenderade vi över en timme med att försöka gräva fram bilen, dock utan framgång. blöta, kalla och trötta gav vi upp och gick in och åt frukost istället.. och resten av dagen tänker jag inte göra någonting.


jag saknar mitt röööda hår.