Joss

Jag stod som ett levande frågetecken, mitt i händelsernas centrum utan att alls förstå vad som hände. Människorna runtomkring stannade upp och kollade på mig med en undran om vad som pågick, men jag hade inga svar att ge varken till dem eller mig själv. hans händer mot mina axlar fick mig att stappla flera steg bakåt och det kändes som ett hårt slag till ansiktet. jag tog emot hans ord och de la sig som en växande klump i magen, en klump som jag nu funderar på hur jag ska bli av med.

jag saknar svar idag också men jag har ingen energi till att fundera ut några.. det enda som lockar just nu är att begrava mig under täcket och hoppas på att allt är bra när jag vaknar. det är för mycket som pågår just nu och jag börjar närma mig den punkt där det tar stopp, där jag inte längre orkar mer.