Joss

Jag har aldrig varit speciellt stark och egentligen har jag aldrig riktigt behövt vara det, ingen har förväntat sig det. jag var alltid den tysta, snälla tjejen och såfort någonting blev obehagligt drog jag mig tillbaka.. jag njöt av att vara svag och gömma mig för verkligheten men den hann ikapp mig och jag tvingades att ensam försöka vara stark nog vilket resulterade i ett misslyckande.

att misslyckas är nog det värsta jag vet, jag brukar alltid försöka så gott jag kan och det är inte många gånger jag bett om hjälp.. jag kämpar fortfarande med att bli hel efter den där första gången då hela jag och hela mitt liv gick i tusen bitar. jag har accepterat att jag inte är stark nog, att jag inte klarar allt på egen hand men jag har fortfarande min envishet och min stolthet kvar och det är nog egentligen det enda som behövs för att jag ska försöka, om och om igen.

Jag är alltid lika exalterad inför julen och hoppas på att iår ska bli bra och gärna lite bättre än förra året. Jag brukar försöka hålla hårt i de få traditioner vi har men det var omöjligt den här gången, det var inte mycket som blev som det brukar och jag pendlade mellan lycka och även korta stunder av besvikelse men i slutändan kändes det faktiskt riktigt bra ändå och årets julafton blev en av de bästa. det som saknades mest var väl en mysig stund med N och lite prat med min bumbi men det fanns verkligen ingen tid för det iår. efter julklappsöppningen blev det mys med my love och efter det flödade drickan för de flesta och tiden bara rann iväg, helt plötsligt var klockan över 3 och vi kom på att det var dags att åka hemåt men på något konstigt sätt råkade vi backa ner i diket och fick putta upp bilen, komiskt med tanke på att föraren inte druckit en enda droppe alkohol :D
när vi kom hem spöade jag och my love mamma och pappa i tvåmans vist och då ville de genast gå och lägga sig så jag tror vi somnade runt 4 - 5 någon gång och jag kan lova att det var otroligt skönt att få sova halva dagen idag!

snart blir det mat och julfirande med ulla & farfar sen ska jag nog träffa N en stund också. Och imorgon är det mellandagsrea som gäller, förmodligen får vi sällskap av halva sveriges befolkning men jag ska försöka överleva ändå ^^


i love you,
always forever

bloggtorka. minst sagt. och ute är det just nu slaskigt, äckligt och blött.. jag gillar inte vintern när det är såhär dåligt väder men vem gör det? jaja, bara det kommer massa snö till julafton så ska jag inte klaga :)

vi fick sluta tidigare idag så emelie och jag tog tåget till örebro och gick på julklappsjakt, mys <3. tog sällskap med N hem och njöt av varsin 5kronors mjukglass.. jag var lagom djupfryst när jag väl kom hem kan jag lova. sen har jag inte varit lika duktig som jag hade tänkt att vara, blev varken städning eller något pluggande men jag har iallafall slagit in alla julklappar och promenerat med E som jag inte träffat på alldeles för lång tid!

nu ska jag snart krypa ner i sängen, vilket jag brukar tycka är helt underbart.. men efter att ha sovit med min älskling i stort sett varje natt de senaste veckorna så känns det inte speciellt lockande att krypa ner alldeles ensam i min stora, kalla säng. i wish you were here'

När jag kollade ut genom fönstret igår morse var träden klädda i vit, glittrande snö och för första gången på länge kunde jag faktiskt tycka att det var vackert istället för att oroa mig för kylan som förmodligen väntade där på andra sidan dörren. det knarrade mysigt under fötterna när jag gick och det var svårt att stå emot lusten att böja mig ner och forma lite av snön till en snöboll att kasta på någon oskyldig stackare. jag var som ett barn på nytt och i väntan på bussen fördrev jag tiden med att måla i snön, automatiskt målade mitt finger ett hjärta och ett namn, det enda jag har i tankarna..
min stora kärlek.

när jag kom in på mitt rum och kunde stänga dörren bakom mig bröt jag ihop.
för det är bara när jag är alldeles ensam som jag tillåter mig att vara svag,
det är bara då jag kan låta alla känslor och tankar komma ut..

jag är trött på att styras av min sjukdom och känna hur hoppet om att någonsin bli helt frisk sakta rinner ur mig. jag är trött på att dölja det men ändå vill jag inte att någon ska veta. jag vill inte att de ska tycka synd om mig, oroa sig för mig osv.. men jag önskar att de visste så att de kanske kunde förstå, så jag slapp låtsas.
jag är trött på att vara rädd.


jag vet att jag har flera bra vänner som mer än gärna skulle komma hit men även om jag inte vill vara ensam så vill jag inte att de ska se mig såhär.. jag vill inte att de ska förlora sin positiva bild om mig. starka, glada jossan.
och jag är inte sån som ber om hjälp.

torsdags morgonar är alltid lika sega och jag förstår alltid precis ingenting av det vi ska göra. woho. however, vi har iaf haft betygssamtal och E och jag lyckades med ett MVG på vårat projektarbete men vi får ändå bara VG i slutbetyg.. usch & fy.

snart ska jag bege mig mot örebro och träffa min läkare..
jag vill inte :/