Joss

Jag har aldrig varit speciellt stark och egentligen har jag aldrig riktigt behövt vara det, ingen har förväntat sig det. jag var alltid den tysta, snälla tjejen och såfort någonting blev obehagligt drog jag mig tillbaka.. jag njöt av att vara svag och gömma mig för verkligheten men den hann ikapp mig och jag tvingades att ensam försöka vara stark nog vilket resulterade i ett misslyckande.

att misslyckas är nog det värsta jag vet, jag brukar alltid försöka så gott jag kan och det är inte många gånger jag bett om hjälp.. jag kämpar fortfarande med att bli hel efter den där första gången då hela jag och hela mitt liv gick i tusen bitar. jag har accepterat att jag inte är stark nog, att jag inte klarar allt på egen hand men jag har fortfarande min envishet och min stolthet kvar och det är nog egentligen det enda som behövs för att jag ska försöka, om och om igen.