hejdå
det gör ont i hela mig.
roadtrip
kvällen började med att nina och jag bestämde oss för att ta en liten roadtrip till våran kära vän Jakob som befann sig alldeles själv på ett hotellrum i Jönköping och höll på att dö av uttråkning. det började med att jag fick hjärnsläpp och inte kunde få upp tanklocket och att vi satt i minst 20 minuter för att få GPS:en att funka men han ville inte som vi. duktiga som vi är lyckades vi hitta ändå och när vi lagom skulle svänga av till jönköping lyckades nina äntligen få igång GPS:en, bättre sent än aldrig liksom. kvällen blev riktigt lyckad och det var längesen jag hade så roligt.. kommer förmodligen ha träningsvärk i magen imorgon, av allt skratt. vi är verkligen järngänget.
(den enda bilden jag hann ta innan min kamera strejkade)
tillslut så kidnappade jag och nina med oss jakob hem igen och nu 9 timmar senare, sitter jag här och är inte ett dugg trött. på vägen hem svängde jag förbi min man och kramade om honom och just nu önskar jag att han vore här. jag tycker inte om att sova ensam.
miss you love
mums
kvällen spenderades med att steka pannkakor i sisådär 2 timmar.. uhu, kul tidsfördriv. tyvärr blev våra pannkakor inte lika fina som på bilen men jag lyckades iallafall få 3 nya brännmärken, en full mage och ont i fötterna. jaja. imorgon äre sista skoldagen och sen väntar en efterlängtad helg. freaky friday!
åh, jag är totalt kär i pink - I don't belive you. örongodis!
fdlndkwsalömdslndwub
jag antar att man inte ska försvänta sig för mycket av sina vänner..
however, ikväll blir det bara hemmamys och helgen kommer till störst del att spenderas med ninutt. mums
just silence
mina ord förlorar sin mening, världen framför mig försvinner och jag tappar bort mig själv i mitt egna mörker. de känslor och tankar som döljer sig inuti går inte att beskriva och jag är rädd för att andra ska se det mörker som ständigt omger mig, kväver mig. de skulle ändå aldrig kunna förstå. jag valde att stanna. jag valde att glömma den värld ni andra tillhör och är sedan flera år tillbaka förlorad..
för mig är det bara en lång och tyst väntan.
vinter
Ibland är verkligen skadeglädje den enda sanna glädjen! och jag är ond. hehe
vad vi hittar på ikväll är ännu oklart men jag tror att det blir en riktigt lyckad lördagskväll, det enda som saknas är en marabou vinter. det är nog bland det godast jag vet.
samtidigt som detta är en av de tuffaste perioderna i mitt liv så känner jag mig på något sätt fri.. jag är på väg någonstans, på egen hand och även om jag ibland känner mig ensamast i världen så vet jag att jag har några få människor som jag kan lita på. jag vill inte släppa in någon om det inte känns helt rätt i hjärtat. tyvärr blir det många som faller bort. men å andra sidan, vad är de att ha då?
jag är glad att jag har min man som alltid lyckas få mig att orka och på något sätt orkar älska mig trots att jag många gånger inte är den personen jag en gång var.. den jag önskar att jag kunde vara.
och jag är glad att jag fortfarande, efter sju års tid har min bästa vän som jag alltid kan räkna med. hon är pusselbiten som gör mig hel och jag saknar henne så otroligt mycket. hela tiden.
hide and seek
Idag var första dagen på länge som jag faktiskt klarade av att vara utomhus utan att halvt frysa ihjäl så min man och jag tog med Daizy ut och traskade runt i skogen i en timme. Hade jag varit på topp hade jag nog vågat mig in i ett snöbollskrig men det får vänta till en annan dag när det inte är lika ansträngande för mig att stå på fötterna.
Ikväll blir det nog mys och paranormal activity.. så vi får se om jag vågar somna inatt.
trapped
jag drömmer om att allt ska bli bra igen, att saker och ting ska bli som vanligt.. men de senaste åren har jag förträngt hur det är att leva ett fullt och friskt liv och jag kan inte längre komma ihåg hur det känns att vara hel. jag är fast i detta helvete där sjukdomen är min vardag och jag kommer nog aldrig lyckas ta mig härifrån.
jag är som den sista pusselbiten i ett pussel.. jag är ingen speciell, bara en i mängden, men lyckas ändå förstöra så mycket.
avatar
jag och twin var duktiga och satte igång med vårat arbete som vi tänkt göra under lovet. uhu, bättre sent än aldrig. Snart ska jag göra mig iordning innan min man tar med mig på bio, det blir avatar och jag hoppas filmen slår mina förväntningar.
snart är det byebye readhead!
the past is never far
så om inte ens det går?
då är man förlorad..
