hejdå

jag är trött på att försöka, försöka räcka till, försöka fixa. de har den lilla kopian av mig och det kanske är så de vill ha det.. synd bara att de aldrig insett hur det ligger till egentligen. jag förstår inte varför jag inte gett upp tidigare, det gör ont i hjärtat att komma hem men inte känna sig hemma och ibland funderar jag på om jag inte är värd att älskas. jag slängde ner det viktigaste av mina tillhörigheter i väskor och påsar och slängde igen dörren efter mig utan att ens få ett hejdå. och det enda jag vet nu är att jag inte har något riktigt hem att återvända till längre.

det gör ont i hela mig.



Kommentarer
Postat av: n

mitt rum är ditt rum. dörren står alltid öppen för dig. och det vet du att jag menar, på riktigt!

2010-02-01 @ 15:37:29
Postat av: Pappa

Du är inte ensam om att vara trött.

Du är inte ensam om att försöka.

Du är inte ensam om att ha ont i hjärtat.

Du är inte ensam om att inte få ett hejdå.



2010-02-01 @ 16:17:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0