so simple

när jag är ensam får jag tid att tänka och då är det i stort sett det enda jag gör.. jag börjar ångra alla steg jag tagit och backar tillbaka igen. två steg fram, ett steg bak.

jag backar tillbaka till tryggheten för att slippa handskas med det okända, det som skrämer mig och det som jag kanske inte klarar av.

när jag är ensam är det ingen som ser, ingen som ser om jag backar, faller eller misslyckas.. då behöver jag inte vara stark. då kan jag vara mig själv. och sanningen är den att jag då stöter bort de människor jag låtit kommit nära, för i ensamheten gör det ingenting om jag stöter mina nära ifrån mig, de finns ändå inte där just då.
jag börjar ångra att jag släppt de så nära inpå för jag har ingen aning om de kommer komma tillbaka, hur de tänker eller vad de känner.. och i de stunderna önskar jag att de inte visste någonting om mig. att jag alltid vore ensam.

Kommentarer
Postat av: twin

Istandbyyounomatterwhat <3

2009-11-04 @ 07:26:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0