Joss

Det känns nästan som att någon stulit mitt hjärta ifrån mig, jag känner mig helt tom rakt igenom.. och all glädje är som bortblåst. Dagarna spenderar jag med att försöka orka vara kvar i skolan och när jag kommer hem sover jag någon timme eller två och spenderar den korta tiden som finns kvar av dagen med att plugga, allt för att tänka så lite som möjligt på att min älskade pojke är långt härifrån och att det kommer vara såhär de följande 11 månaderna. Jag är livlös.
Och de där minutrarna varje kväll jag får prata med honom njuter jag av till 100 %, att bara få höra hans röst får mitt hjärta att ta några glädjeskutt och det gör det värt all väntan och saknad. Jag trodde inte att det kunde göra såhär ont att sakna någon och jag visste inte hur det kändes att älska någon på det här sättet..
det är underbart.

jag får helt enkelt försöka överleva det här året.. för sen, när min älskade kommer hem kommer jag återigen vara världens lyckligaste. och det är nog som de flesta säger: klarar vi det här så kommer vi klara allt.