Joss

vissa val är inte frivilliga, vissa val tvingas man göra helt enkelt för att man ska orka vidare och det är aldrig enkelt.

Jag valde att bryta mitt gamla mönster, lämna allting bakom mig och gå.. jag valde bort det liv jag då hade för att kunna börja om på nytt. tyvärr innebar det också att jag lämnade de flesta vänner jag hade, inte för att jag inte ville ha dom eller för att de var fel. utan helt enkelt för att jag inte skulle kunna släppa taget om de nagativa saker som var kopplade till dom. jag var tvungen att släppa allt för att kunna gå vidare. och det gjorde jag, om och om igen.
Nu, ca 3 år senare kan jag för första gången säga att jag är på rätt spår, att jag har förändrats och mitt liv har tagit en annan riktning. ärren sitter kvar, precis som de alltid kommer göra men jag lever vidare ändå och försöker dölja dem så gott jag kan för jag vill inte att någon ska veta hur det var, hur jag var, då. jag vill att de ska se på mig och se den jag är nu. för folk kan förändras och jag är långt ifrån den jag var då, på alla sätt.

jag tror det handlar om att man måste ha några riktigt viktiga saker man kan hålla fast vid och tro på, att man har stöd bakom sig. jag har alltid haft min bästa vän som trott på mig när ingen annan gjort det och peppat mig även i de stunder då hon borde ha gett upp.. och nu har jag hittat mitt livs stora kärlek som älskar mig mer än jag förtjänar och stöttar mig till hundra procent.
visst är det lätt att falla tillbaka, men jag kan inte för då skulle jag svika de två som verkligen tror på mig. de som faktiskt tror att jag är stark.

mina föräldrar fanns också där, även om de inte alltid visat det så bra och även då jag förbjöd dom. de gav heller aldrig upp helt även om det var nära några gånger. det viktigaste är att de finns här och är en del av mitt liv nu.