Joss

du som aldrig tvingats uppleva livets mörka sidor på samma sätt som jag, som inte har den blekaste aning om hur hårt jag ständigt kämpar för att befinna mig där jag är.. vem är du att leta orsaker till händelserna i mitt liv? du har ingen rätt att döma mig och mitt handlande för du har ingen aning om vad som ligger bakom allting. jag skulle vilja kväva dig till tystnad med alla hemskheter som ständigt är mig hak i häl men det är mörka hemligheter som är jag håller inon mig och jag försöker leva vidare trots att de ligger där och äter upp mig inifrån.

mitt förflutna gör sig påmint ganska ofta nu för tiden och det tär på mig att sakna någon som inte längre finns här, älta det som en gång hänt. jag börjar sakta ge upp hoppet om att komma vidare och det blir inte enklare av alla personer runtom mig som inte ser, inte vet och inte förstår.