Joss

adopted.

nu har jag äntligen en äkta morfar, en underbar. det känns skönt.. jag menar, jag har hela tiden sett honom som min morfar men sen jag fick reda på att han inte är min biologiska har det känts annorlunda, jag tror jag inbillade mig att det där blodsbandet var avgörande men det är det inte. jag tänkte alltid att min biologiska morfar var den riktiga, även om jag alltid avskytt honom tänkte jag att man måste älska sin morfar.. men jag kunde inte. han verkade aldrig bry sig speciellt mycket om sina döttrar och ännu mindre om oss barnbarn, de 3 - 4 gånger jag träffat honom har jag alltid tänkt att han kanske skulle börja tycka om mig och vilja ha kontakten. men icke. jag hatar honom men kan ändå inte sluta fundera..
jag hade liksom en biologisk morfar som inte kändes som en morfar, och en låtsas morfar som alltid känts som min morfar och nu när han adopterat min mamma & hennes syster blir han äkta och även om det inte ändrar mina känslor för honom så känns det jävligt bra. Jag har en riktigt morfar, som älskar mig och bryr sig.

---

och jag längtar till sen.
<3 :$