Joss

just nu skulle jag kunna göra vad somhelst för att få hem min lillasyster.
bara få prata med henne, höra att hon är okey. det gör ont i hjärtat och
oron växer sig allt större för varje minut som passerar. jag orkar inte.

hade jag bara inte somnat igår, utan hållt mig vaken så hade jag gått in till henne som planerat, då kanske hon inte hade dragit. eller så hade jag kanske åtminstone fått veta vart hon skulle ta vägen. fan, jävla unge. fanfan.
Mina föräldrar är minst lika oroliga som jag och har varit igång hela dagen, ringt runt till alla vi kunnat koppla till henne, åkt runt överallt utan minsta resultat.
vi vet forfarande ingenting och jag vet att det nästan tar död på dom.

det som känns värst är att jag är helt ensam, inte vet någonting och inte kan göra något. mina föräldrar är fortfarane kvar i örebro och letar och N gick hem för en  stund sen. Ringde C och J men ingen av dom svarade. jag känner mig ensamast i världen. jag vill bara ha någon här, som håller om mig, lyssnar, tröstar. någon som kan tala om för mig att allting kommer ordna sig, att min lillasyster kommer komma hem igen, för jag orkar inte ensam.. och jag skulle inte klara av att förlora henne, förlora ännu en av de som står mig allra närmast. im not strong enough