Joss

Jag är inte negativ, bara realistisk.. jag vet att det är försent.
Det känns som att jag drunkar, jag drunkar i all jävla ångest.
Det känns som att jag ständigt trycks längre och längre ner.
Jag är på botten nu och jag kommer nog inte lyckas ta mig upp.
Det är svårt att gå vidare, lämna allting bakom sig.
Det är svårt att försöka när man har ständigt motstånd.
Ja, det är inte alltid enkelt att leva. frågan är om det är värt det?
När är det dags att ge upp?
Sure, det finns alltid något att kämpa för, alltid någon.
Men ändå, hur länge håller det? Man kan vara lycklig, visst.
Men hur lång tid får man uppleva det innan allt rasar igen?
Det är svårt att lita på folk, förlita sig helt på en människa.
För det är så stor chans att man blir sårad.
Hur vet man vilka som kommer finnas där och inte?
Hur ska man kunna skilja på vad som är sant och inte?
Hur fan ska man veta vilka man ska våga älska?
ne, man kanske inte kan lita på någon..
allting kanske bara är förgäves..
jag vet inte.


joakim, in my heart