broken inside

Mamma, kommer du ihåg alla dom där
bilderna jag målade av våran familj?
Streckgubbar med stora leenden
och du som höll mig i min hand.
det är inte så längre..

Pappa, ångesten slog mig inatt igen
och det gjorde så ont, så ont.
Jag ville skrika och gråta och tröstas
av dig för att sedan somna i din famn.
det blir inte så längre..

Jag är trasig.
Har ni märkt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0