Joss

du är nog en sån man väldigt lätt börjar tycka om men är svår att älska, på riktigt.
japp, jag är nog en sån.. skitkul. verkligen.
tom de som nästan har som uppgift att älska mig verkar ha svårt för det. great

förresten är det läskigt att en människa jag bara träffat irl två gånger på typ fyra år känner mig bättre än de flesta. han läser mig som en öppen bok..


however, det här inlägget börjar väldigt trist men idag är jag tråkig så det blir bra.
Igår var det party och kvällen blev bättre än jag trodde, fram tills jag cpade ur!
mitt glada humör var som bortblåst och jag hade verkligen ingen lust att vara kvar därinne bland alla människor så jag stod där utanför och filosoferade i min ensamhet tills min bästa killkompis kom ut och lyssnade på alla mina bekymmer. Sen fick jag för mig att jag skulle promenera hem, från hallsberg till kumla.. att det är över en mil brydde jag mig inte om och tillslut hade jakob lyckats övertala mig att han skulle göra mig sällskap. Vi försökte få lift av bilarna som passerade vilket inte lyckades alls, som tur var hittade vi en olåst cykel när vi kommit halvvägs och den lånade vi! Mycket bra för annars hade jag nog lagt mig ner och somnat i något dike någonstans. Jag sov över hos jakob och vaknade tidigt med hemsk huvudvärk. idag är ingen bra dag!

och jag har funderat på en sak.. varför ringer en kille till mig och berättar att han hånglat med en tjej hela kvällen? :S