Jag saknar det, det där vi hade och allt det där som vi sa.
Jag tänker ofta på dig, tänker tillbaka på den där tiden, tiden som var vår.
Jag minns hur det var, hur vi skrattade och hur tårarna rann.

Men försent insåg jag att det vi hade var äkta, att du menade allt du sa.

Och jag förstår inte, fattar inte vad som hände.. du bara försvann.
Du tog ett beslut och valde att lämna allt. Försvinna ifrån oss alla, även mig.

Jag frågar mig ofta varför och hur vi kunde låta det sluta såhär.

Men jag har lyckats gå vidare utan dig trots att det varit allt annat än enkelt.
Och att det har gått flera år spelar ingen roll för jag kommer alltid minnas..
Jag kommer aldrig glömma. Minnet av dig, oss, kommer aldrig suddas ut.

Jag hann aldrig säga det men jag tror att du visste ändå..
Vännen, jag älskade dig då och gör det än.

.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0