...
Ännu en morgon invigs utav din störande klocka,
ännu en ny dag att misslyckas med det man ska vara.
Det var länge sen du steg upp, alldeles för länge sen börjar det bli,
för du är redan uppe och nu faller du handlöst ner
Tiden börjar bli knapp, snart endast 10 minuter kvar,
stressen väcker dina trötta sinnen och blodet börjar pulsera.
Du känner energi, energi för att vandra in eller ut,
beror på vad du tror är bäst.. hur som helst så vandrar du.
Tunga steg, tunga Andetag, tiden är förbi och pulsen stagnerar,
tunga andetag blir för tunga att ta, du stannar upp för att samla energi.
Klivet in är skrämmande, tiden stannar upp mitt i ditt liv,
dina sinnen känns nu lättare, ett sällsynt ögonblick av klarhet som försvinner så fort igen.
Ögonen blir till synes bly, sinnet utsatt för lobotomi.
Din chans har gått dig förbi, plötsligt bryter mörkret upp till sist.
Finns tid för att finna din plats, fylld av välbehövlig frid och lugn.
Men avbryts abrupt för fortsatt oro
Leder som stelnar och tankar som tynar iväg
Från målet som redan satts upp, krävande orosmoln som kväver dig.
Molnen skingras men dimman består, ett avtryck av frihet du får
En falsk glimt av frihet du ser, verkligheten är snabbare än du förstår.
Kraven dom ökar till antal blir fler, stressen kväver din egna livslust.
Glädje,sorg du känner inte mer.. all färg blir till svart och vitt.
Sprickan blir större utan att du vet, en kall vindbris som plötsligt kyler ner.
Kraven blir inte längre fler, stressen den sjunker likt kraven som ej blir fler.
En inblick av fridfullhet, ett ljusskimmer av lugnhet,
de en gång så tunga stegen lättar nu allt mer för varje ljusglimt du ser
Andetagen tätnar, mer energi det börjat ge.
Tiden har runnit iväg någonstans likt tiden som flytt.
Du flyr med den, mot ljusare himmel och dimmfria berg.
