Joss

så sitter jag här igen, med fullt av hårfärg i hela håret..
som så många gånger förr.
jag som sagt minst 10 ggr att jag ska sluta färga?
det tar väl ett tag innan man kan sluta antar jag ^^
kommer dock inte avslöja vilken färg det blir..
suprise. kanske :)

fan att jag ska ha sån jävla beslutsångest hela tiden..
spelar ingen roll vad det gäller, velar hela tiden fram och tillbaka.
ska nog lyssna på jonas och syrran ändå tror jag. får se hur det blir :p
och nu sk ajag nog ta och sova så jag orkar med skolan imorrn.
pusshej

'lets start over
again.

okey, jag vet inte riktigt varför det alltid blir såhär förr eller senare.
kan inte allting bara vara bra? om endast för en ynka minut.
jag skulle bara vilja uppleva det, en gång till, kanske en sista.
jag börjar fundera på om det är jag som tänker för mycket?
men jag är nog en sån människa. jag har svårt att släppa saker.
och svårt för att gå vidare vilket inte gör någonting enklare.


om du hade frågat mig för ett år sen hade svaret varit självklart.
jag trodde att det alltid skulle vara det men jag insåg nu att det var fel.
jag vet faktist inte vad jag skulle svara.. hur jag skulle reagera.
jag har stött på saker som förändrat mig & mött folk som fått mig att tänka om.
jag har så mycket att förlora nu och jag vet inte om du är värd det.


AJA. PÅ TORSDAG GÄLLER DET.
give me strenght!

på tisdag åker min bejb till thailand & är där i 3 veckor,
och tragiskt nog lämnar han kvar mig här i fucking sverige.
teardrop

det första jag såg när jag vaknade var en ljusblåahimel & solen som sken.
JA, tänkte jag i tron om att våren redan hade kommit. big smile.
men givetvis hade jag fel. backen var vit och det blåste isande vindar.
så mycket för den jävla våren.
Inte ens min lassie verkade uppskatta dagens väder..
så försiktigt som hon trippade fram skulle man nästan kunna tro
att hon trodde marken skulle rasa vilken minut som helst.
men som tur var gjorde den inte det.
Jag hatar den här kylan, som tur var har jag lyckats tina upp nu iallfall.
Jag älskar att ha en stor kopp vaniljte och känna hur värmen sprider
sig i hela kroppen när man dricker. Barabarabam, im lovin it.
Nej, nu ska jag nog försöka att få lite läxor gjorda. bläh.
svenska, historia, naturkunskap och geografi.. & engelska med.
Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag hatade skolan.

haha. det är skrattretande.
du har för höga tankar om dig sjäv.

den där kärleken vi hade, allting som vi delade..
det finns inte kvar längre. det är som bortblåst.
och jag vet inte om du bryr dig om det. dont feel like it.
men det är väl så, människor förändras och går vidare.
du gjorde det och valde bort mig, skaffade ett nytt liv.
även om du säger att det inte är så så vet nog du
också att det stämmer, innerst inne.
fuck friendship.

JAJA. Ibland blir det väl itne som man tänkt sig.
Jag vill flytta till göteborg med joakim nu.
det finns ingenting kvar här för mig..

haha, alltid lika kul att höra folk förklara vem jossan jag är.

- vem jossan?
- men hon i kumla, den långa du vet.
- efternamn?
- persson
- neh..
- men jo, hon med hunden
- jahaa!

jaja, skönt att inte vara alltför känd dårå :)

det är alltid svårt att säga nej, av rädsla för vad man kan förlora.
att veta när det är läge att ge upp, glömma och gå vidare..
men det svåraste är att inse att allt inte håller förevigt.
and i wish it was different, babe

jag är trött på att vänta.
jag pallar inte att oroa mig hela tiden.
du betyder för mycket.

i was lost until i find you,
now i just can't find my way.

låt mig vara din,
det är allt jag begär.
håll min hand i din,
för med dig är allt så underbart.
lämna mig inte nu,
du är allt jag behöver.

jag ska nog ge fan i alltihopa. orkar ändå inte..
all energi är som bortblåst.
jag orkar inte med människor längre.
allting är så jävla komplicerat  hela tiden.
och man blir ändå bara besviken, oftast.
alla förtjänar en chans.. en chans att bevisa
att de egentligen inte borde fått någon.
jaja, life's a bitch.

& jag saknar min joakim.
fyfan vad jag saknar honom..

Jag är inte negativ, bara realistisk.. jag vet att det är försent.
Det känns som att jag drunkar, jag drunkar i all jävla ångest.
Det känns som att jag ständigt trycks längre och längre ner.
Jag är på botten nu och jag kommer nog inte lyckas ta mig upp.
Det är svårt att gå vidare, lämna allting bakom sig.
Det är svårt att försöka när man har ständigt motstånd.
Ja, det är inte alltid enkelt att leva. frågan är om det är värt det?
När är det dags att ge upp?
Sure, det finns alltid något att kämpa för, alltid någon.
Men ändå, hur länge håller det? Man kan vara lycklig, visst.
Men hur lång tid får man uppleva det innan allt rasar igen?
Det är svårt att lita på folk, förlita sig helt på en människa.
För det är så stor chans att man blir sårad.
Hur vet man vilka som kommer finnas där och inte?
Hur ska man kunna skilja på vad som är sant och inte?
Hur fan ska man veta vilka man ska våga älska?
ne, man kanske inte kan lita på någon..
allting kanske bara är förgäves..
jag vet inte.


joakim, in my heart

asså, jag fattar verkligen inte. och det är inte för att jag är seg.
det är bara så jävla oförståeligt sjuk.. hur jävla cp kan man vara?
 asznkkpsnhålzdmbödzmnldööc! SÅ JÄVLA FUCKING ARG ÄR JAG.
och vad fan är det med den här staden? bor det bara idioter här eller?
jaja, ska lugna ner mig nu. försöka iallafall.
kanske kan skriva ett ordentligt inlägg sen.. kankse.

kanska satsa på att blo blondie?
men jag vet inte. uh, help me? :)

sorry seems to be the hardest word.

det känns inte som att spelar någon roll längre.
det håller på att dö ut, ser du inte det? bryr du dig inte?
kanske är det redan försent. kanske är det över.
låt det inte sluta såhär. ser du inte? förstår du ingenting alls?
vi är inte oslagbara längre..

Vad är det egentligen för värld vi lever i?
Där alla ständigt strävar efter att bli perfekt i tron om att  man 
inte är tillräckligt bra innan man uppnåt alla krav som finns.
Vi lever i en värld där hon som kanske inte har den perfekta kroppen
med en supersmal midja, stora bröst och långa slanka ben,
eller hon som kanske inte har finnfri hud eller ett perfekt lager smink
inte anses vara tillräckligt bra bara för att de inte uppnår måtten, 
dagnes sjuka ideal som vi själva varit med och skapat.
Inte många inser att ett sånt misslyckande kan förstöra ett helt liv.
Ett flertal tjejer krossas i försöken att uppnå våra omöjliga krav..
frågan är bara när fan vi ska sätta stopp för det?
Det är dags för en förändring, denna magerhetsfixering måste bort.

perfection is impossible

Det är inte alltid lätt att veta hur det egentligen ligger till..
se vad som är äkta, kunna genomskåda lögnerna.
Det är inte heller så enkelt att helt förlita sig på förhoppningar.
Det är enkelt att tvivla, misstro sånt som sägs för det är inte
lika svårt som att lita på något med chansen att bli besviken.

jag är nog otursförföljd tror jag. serri.
vilket inte är alltför kul. men jaja, jag är van vid det här laget!
imorrn blire skola en snabbis bara sen hem och städa,
längta efter klockan nio för då kommer äntligen min joakim :D
och jag tror fan jag börjar bli pepp på skolan. det vore bra.

Jag vet inte riktigt hur eller när men du blev en del av mitt liv,
men utan att jag märkte det blev du viktigare och viktigare.
Tillslut var du en självklar del i min vardag, en viktig person i mitt liv.
Det känns som att det alltid varit så, att du alltid funnits där.
Även fast det bara varit ca 7 månader.
Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle göra utan dig..
du får mig att vilja orka, ger mig något att längta efter.
Och även fast det inte alltid är lika enkelt och underbart så gör
mig till världens lyckligaste när du håller mig i din famn.
Jag hoppas och tror att du kommer finnas kvar hos mig.
Att du kommer vara en del av min framtid.
Jag älskar dig, joakim <3

for once and for all..
nu är jag seriös till 100 %
och jag ska klara det.
ok. bra.


-
Det är tomt utan dig, dagarna flyter förbi i ett lägre tempo
skratten är inte alls lika många medan tårarna ökar i antal.
Minnena har börjat bli smärtsamma, saknaden tar över.
Jag vet att du inte är borta men du finns inte kvar på samma sätt.
du har mig, jag har dig. men vi har inte varandra..
inte på samma sätt som förut. den tiden kanske är över.
Jag blickar ständigt bakåt, längtar tillbaka.
Jag vågar inte tänka på framtiden för du kanske inte ingår där.
Jag hade tur som hittade dig, fick dela alla dessa glädjestunder med dig.
Men det kanske är dags att släppa taget, låta min andra halva gå,
för ärligt talat tror jag inte du behöver mig längre.
Du kanske vill gå din egen väg och jag passar inte in där.

det är lättare att ge upp än att fortsätta kämpa..
det är aldrig enkelt att fortsätta när allt inte känns rätt.
men samtidigt kan man inte begära att det ska vara enkelt.
det blir lite vad man gör det till, man får vad man förtjänar..
men vissa har mer otur än andra. vissa får kämpa mer.
livet är inte rättvist.
det är inte lätt att veta när man ska ge upp, vad som är värt att kämpa för.
och det är ingen som har svaren. facit visas först efteråt.
ibland är det då försent, allt kan redan ha hunnit blivit fel.
men ibland, någon gång ibland tycks det mesta stämma och då
får man uppleva den där känslan som fyller hela kroppen.
En storartad glädje för att man för en gångsskull gjort allt rätt.
 

ibland blir det inte alltid som man tänkt sig.
och nej, ingenting kan bli perfekt men ändå är det det man strävar efter.
vet ni hur det känns? att sträva efter något man inte kan uppnå? något man inte kan få?
något som ständigt glider längre ifrån en och hindrar en från att uppnå maximal glädje..
det finns alldeles för mycket i mitt liv som jag önskar vore annorlunda.
jag strävar efter en förändring.. förhoppningsvis en förbättring.
men hur länge ska man egentligen fortsätta kämpa?
hur många gånger ska man sitta med tårarna strömande ner för kinderna och hoppas?
hur ofta ska man behöva bryta ihop för att sen kunna bli stark?
jag vet inte. jag vet fan inte..

jag antar att jag behöver något mer. eller någon mer. eller någon annan.
men återigen så vet jag inte.
och jag orkar inte bli besviken igen så det kankse är bäst att bara ge upp?
jag vet inte..


and its fucking killing me to say that i need something more,
that i need more trust and love than you are given me..
babe, maybe my life is to complicated for you.

the right words always seem to be forgotten.

eller okeey. jag vill inte ha så mycket mer just nu.
min mage är full upp. typ. jossan goes ballong ^^
iallafall, min lillasyster är bra tycker jag.
tyvärr äre andra värlskriget här hemma, alltför många gånger.
Jag börjar fundera på om mina föräldrar letar anledningar att klaga på oss
eller om dom bara njuter av det? jag vet inte, jag fattar inte.
happy smilie liksom!
och jag har ont i ryggen, som vanligt.. förmodligen kanske för jag inte
tagit den sista pencillin tabletten. duktig jossan! men den är gul och äcklig.
me dont like.


OK.
i give up.
nu ska jag vara social med min söta lilla syster som inte har en rosa tröja på sig :=
puss :*

jag ska vara hemma från skolan imorrn.
eller åka dit i rullstol. eller dö innan dess.
uh.. den här jävla ryggsmärtan tar fan död på mig. seriöst.
men neh, det är helt vanligt att ha så ont att man inte kan resa sig
och börja gråta av smärta så fort man rör på sig. ja, vanligt för mig.
ska ringa doktorn imorrn iallafall. han kanske kan förklara.
eller så blir det så vanligt, en massa cpfrågor och kommentarer
utan att han kan berätta ett skit om vad felet är egentligen.
dom kanske är idioter allihopa. dom kanske inte vet helt enkelt.
då har dom nog valt fel yrke. faktist. men iallafall.
jag saknar joakim också men ska inte ringa och störa.
får väl bli imorrn. eller nåt.
nu ska jag tycka synd om mig själv och försöka somna. wish me luck.
MH!

det kanske är dags, dags för en förändring..
det har varit såhär alldeles för länge nu och jag orkar inte mer.
men ärligt talat vet jag inte hur jag ska ta mig ur det, gå vidare.
jag säger inte att det är omöjligt men jag tvivlar på att jag klarar det..
och jag orkar inte misslyckas. ännu en gång.

kanske ska börja dansa igen.. lockande som fan.
dock vet jag inte om jag pallar eller om det skulle funka.
but hey, lets find out..
eller nåt.

åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.. rädda mig. från imorgon. från skolan.
kan sammanfatta hela dagen med ett bläh.
någon snäll jävel som har lust att bränna ner min skola åt mig?
:)

jag hatar vintern, kylan, snön, halkan och allt negativit som har med det att göra.
eller okey, jag kan erkänna att jag inte hatar det på heltid. men ofta gör jag det.
likson.. hur deprimerande är det inte att vara tvungen att gå ut och nästan frysa ihjäl?
jag tycker fan inte om det, inte det minsta.
visst, det är mysigt att se den första snön falla den 23:e december och
veta att morgondagen medför en vit julafton. att vakna på morgonen,
kolla ut genom fönstret och se det vita täcket ligga över staden.
det är mysigt. det är jul. det är äkta vinter, den tycker jag faktiskt om.
lovet ska fyllas med skid/skridsko åkning & snöbollskrig. det hör till.
och att snön ligger kvar till efter nyår är en självklarhet. det är så det ska vara,
så det brukade vara. men allting är inte som det ska, som det brukar..
och inte fan ska det vara jul och jullov utan snö som sen trillar ner 2:a januari.
Då julen, nyår och lovet är över. det är fan inte vinter. inte äkta.
Den här jävla fejk vintern kan dra åt helvete.

Och imorgon börjar skolan, den kan dra åt helvete den också.
jag vill inte. verkligen inteinteinteinteinte!
aja.. det är väl bara att bita ihop. "bara" 2 ½ år kvar och sen ännu mer plugg.
får iallafall träffa personerna jag saknat under dessa veckor. happy smilies på det.

haha, nina och jag ringde runt och sökte sommarjobb förut.
HAHA.. kan man sammanfatta det typ. det gick inget vidare.
fast vi hade kul iallafall, riktigt åt vad vet jag inte men så brukar det vara.
vi sitter där som två idioter med telefonen i handen och börjar gapskratta.
fråga mig inte åt vad. för det vet jag inte.
jag antar att man bara ibland är så lycklig att man tycker allt är kul och då
är det kanske inte så konstig att det är så när jag är med henne.
Hon är nämligen min bästa och jag har saknat henne massor, gör fortfarande.
Jag vet att det inte är som förr, kanske inte lika bra, men det är fortfarande vi. du&jag!
Och det kommer bli bättre! Det finns inte mycket jag tror på men en av de sakerna är oss.
Vi sa föralltid och det ska vara föralltid. ingenting är omöjligt.. speciellt inte med dig.

Jag saknar min Joakim också, såklart, som vanligt, som alltid.
det är skönt att älska men det är jobbigt med den ständiga saknaden..
'i just want you to hold me in your arms.